Igår var det äntligen dags för att hålla min absolut första föreläsning på KBKhälsocamp. jag har laddat för detta i flera månader sen jag fick förfrågan. och med ladda menar jag inte att jag övat på själva föreläsningen utan att ladda mentalt. jag hade aldrig trott att jag nånsin skulle våga göra en sån här grej för några år sedan. aldrig! min tro på mig själv har liksom aldrig funnits.När jag fick förfågan av Jessica och Slejman som driver dessa camps var det dock aldrig någon tvekan, självklart ville jag föreläsa!ovh ju mer tiden har gått och jag har laddat mentalt desto mer viktigt har jag insett att detta är. min historia är ju viktig. det finns många där ute som går eller gått genom samma saker i sin uppväxt. jag vill ge dom en röst. att våga ta plats, sluta gömma sig och sluta känna skuld. så när jag änltigen stod där framme med min dator och min powerpoint inför alla deltagare kändes det så rätt.

min nervositet kvällen innan och på vägen dit var helt galen. jag skakade, mådde illa och kände mig nästan sjuk men när jag klev in i salen och stallde mig där framme så släppte allt. jag kände bara ett stort lugn , en självsäkerhet jag aldrig riktigt upplevt förut och orden bara kom.  det var magiskt. Jag hade sällskap av min kära vän Petra som jag träffade för första gången på campet förra sommaren och av min bror som denna historia handlar om oxå. att få ha honom i publiken var så stort. för första gången skulle han få lyssna på mina tankar, mina upplevelser. jag är så stolt över att han vågade följa med.  avslutar detta nlägg med en bildbomb :-)