Min dag. Åh vilken dag. Jag har fått en sån enorm aha-upplevelse idag. Jag har sprungit 10 km. Jag tog den jävla milen idag. Men det som ändå var större på nåt vis var dom jag sprang med. 2 underbara tjejer, den ena kände jag sedan innan och hon är den enda jag har sprungit med nånsin. Idag träffade jag en annan tjej för första gången . Och som vi sprang. Ja jag menar inte att vi sprang snabbt eller tog tid eller nåt annat prestationsfyllt. Nej vi sprang med en enorm glädje och lust!

Vi sprang förbi skog och vattendrag och kyrkor och runt i haga. Det var en helt ny känsla att få dela en sån löptur med någon annan än mig själv och jag upptäckte att jag älskar att springa så där! Vi skrek och tjoade och high fivade varandra gång på gång. När jag kände vid 7 km att nu jävlar är det tufft, mina demoner som knackade på och ville in, då tog den ena min hand och den andra bara fortsatte heja på mig, ena foten framför den andra och bara nöta på. Efter 9 km kände jag en ny energi, jag liksom skulle ju ta den här milen , det visse jag ju. Och dessa två brudar tänkte inte låta mig ge upp. Och sen klev jag över det magiska strecket på 10 fucking kilometer och vi skrek och tjoade på nytt  och det blev ett svettigt kramkalas. Alltså min dag idag. Åhh min dag kunde inte börja bättre och jag inser när jag skriver att jag får gåshud och nästan en liten tår i ögat. Löpningen. Den gör så mycket med mig. Mer än jag nånsin kunde ana. Frälst skulle man kunna säga. Och dessa människor. Jag är just nu kär i båda 2 jag sprang med idag. Mersmak deluxe! Jag ska springa halvmarathon i september, det kommer ju gå som en dans.

I högstadiet älskade jag sport i alla former och jag älskade att springa . Och snabbt. Gnistan som fanns i mig då slocknade mer och mer efter att bli hånad och nedtryckt hemma och jag förvandlades till en tjej som inte alls trodde hon kunde någonting. Alla hårda ord om att jag var tjock och ful satte sig långt långt där inne och jag slutade med alla former av träning . Efter alla dessa år har jag väckt upp det där som gömdes långt där inne. Den där gnistan som försvann i tonåren när det gäller löpning och sport i allmänhet har jag återupptäckt och det är faktiskt inte med sorg jag tänker på det gamla, jag tänker på hur jävla häftigt det är att jag hittat tillbaka till gnistan.  Känner inget annat än ren och skär glädje och  sanna mina ord, jag tänker ALDRIG nånsin sluta  glöda igen.  
Stockholm Marathon, jag är på väg!

Hej alla glada!

lördag morgon, jag har ätit frulle och dricker kaffe och funderar på veckan som gått. hela förra helgen låg jag i influensa och missade min premiärmil. inget att hänga läpp över, hälsan kommer först! Nu tar jag sikte på blodomloppet i juni. eller om ja hittar något annat lopp att längta till. MILEN ska jag ta inom en snar framtid.

Annars har tillvaron handlat om plugg och jobb, och barn.

min bror har nu fått inkallelse till fängelse. i slutet av april kommer han fara till anstalten i  Högbo i Göteborg. vi kommer podda en sista gång innan han lämnar sitt tillfälliga hem för ett tag framöver. jag hoppas av hela mitt hjärta att detta blir hans nystart. kände mig lite vemodig när beslutet kom.vi är så glada över att så många skrivit och gett oss positiv feedback på podden som kanske inte är som andra poddar. det är skönt att sluta bry sig om vad andra tycker och bara köra sin grej. det läker både honom och mig. i förrgår fick jag ett mail från en kille som vi bodde granne med i vårat fosterhem. tom han hade fått tag i våran podd och det var så kul att han skrev.

 (om nån VILL och har tråkigt så tar han tacksamt emot brev på anstalten, nostalgi att skriva handskrivna brev ;-)Det har varit så mysigt dessa veckor och nånting jag kommer vårda i mitt inre oavsett hur framtiden blir. han har växt så mycket dessa veckor och på nåt sätt har allt prat fått honom att släppa garden, jag har ju min vän Annelie boendes hos oss denna veckan och vi sitter på kvällarna och delar våra öden med varandra. som gruppterapi på kvällarna och chrille delar med sig av sitt, annelie av sitt och jag av mitt. helt fantasikt att människor med så olika bakgrund finner varandra och kan prata om allt.

känner mig tacksam! vem vet, man kanske kan starta en förening där man träffas och delar med sig av  varandra? som ni märker har föds den ena iden efter den andra. :-)

något jag funderar på oxå är min bok jag skriver på, funderar om jag kanske kan hitta någon som skiva den tillsammans med mig?  jag pratar, en annan skriver. nu svävar jag iväg ibland. som chrille brukar säga " men för helvete martina , du är ju manisk när du får en ide" haha

Nu börjar det dra ihop sig till min första föreläsning, " ett maskrosbarns historia" jag både längtar och är livrädd. min nära vän och mentor eller vad ska kalla det för , Petra, ska följa med som stöd. och efteråt ska vi fira med champagne.

 jag  ska ta ett löppass snart och sen skriva lite och ikväll ut och äta med min gosa Annelie:-)

ha en fin lördag alla där ute och kom ihåg att din sanning är din  och min sanning är min.

här länkarna till alla 3 avsnitten på på podden, i ordning.

http://den-nakna-sanningen.madewithopinion.com/the-beginning-8/

http://den-nakna-sanningen.madewithopinion.com/avsnitt-2/

http://den-nakna-sanningen.madewithopinion.com/avsnitt-3/

god morgon världen!

vaknar med mina barn och mår underbart bra!

Hade middagsgäster igår av Mirandas bästa kompis och hans goa mamma. såå mysigt och det är en fröjd att se dom där små vännerna och deras 3-åriga kärlek till varandra, god mat, gott vin och prat om allt mellan himmel och jord. just love it! såna kvällar kan jag leva länge på.

Blev bara 2 löppass veckan som gått , jag fick inte till det helt enkelt. men det ska jag kompensera veckan som kommer med 4 pass varav ett är inbokat med PT (bästa petra sporre , sporre träning och kost) nu ska jag börja köra löpstyrka utöver mina löppass. yihaa! så jäkla taggad och har önskat  mig träningsvärk, tror nog hon kommer ge mig det ;-) efter träningen ska jag åka direkt till min tisdagsboost på hälsocafet. ska bli sååå kul att träffa dom som har anmält sig! hoppas  på en givande tisdagskväll.

Jag har en härlig känsla i kroppen,en känsla att jag gör helt rätt för mig själv. att börja lyssna på min inre röst och skita i demonerna är bara sååå rätt. att våga sätta mina mål , att lyfta blicken och se att jag kan lyckas är bara så coolt! har aldrig haft den känslan eller den tron på mig själv förut. Det är mina utmaningar som läker mig, inifrån och ut. I mars hoppas jag kunna börja plugga friskvård och hälsa.Att jag dessutom bokat in en testföreläsning bevisar att jag vågar.  scary shit men det kommer bli bra tror jag!   jag är helt enkelt inne på rätt väg.

its never to late!  

Söndag morgon och jag vaknar tidigt men utvilad med en gosig 3-åring bredvid mig. 7-åringen vill fixa frukost, inte mig emot! jag älskar när energin och glädjen finns i kroppen, var några utmamande dagar på jobbet förra veckan med panikångest men även om jag aldrig vänjer mig vid attackerna så blir jag bättre på att hantera dom. Min kropp förknippar panikångest med hjärnblödning då jag fick en kraftig panikattack i samband med att kärlet brast i hjärnan så det är ju en helt naturlig reaktion men som är svår,  dock ej omöjlig att jobba bort.  

nåväl, helgen har iaf varit hur mysig som helst med mina barn. Började lördagen med ett långpass i snön. underbart!

Det var 10 minusgrader och vattnet jag hade med mig frös delvis till is under passet. jag snorade och svettades och kämpade på i en timme.

jag har 2,5 månad på mig att träna till mitt första millopp. herregud vad stort! ska JAG springa en mil? så mycket som jag vägt under massor av år har jag inte ens tänkt tanken på att jag skulle våga mig på något sånt.  har gått runt och varit åskådare till livet , inte vetat hur jag ska leva själv. Nu är jag så hungrig på allt! har roliga planer framöver, tisdag 26 januari är det dags för tisdagsboost på http://www.halsocafet.se, jag startade ett event för alla på facebook där jag vill slå ett slag för det riktiga mötet mellan människor. Vi träffas och pratar, byter ideer, nätverkar och ses på RIKTIGT. vi får vara på detta cafe en tisdag i månaden så varmt välkommen att göra mig sällskap så bara skicka ett mail om du är intresserad.

i februari ska jag gå med en vän på workshop på" Workshop nå dina mål 2016 (Attraktionslagen)" www.stressaav.nu

och i mitten på mars blir det förhoppningsvis nutritioncamp. www.pnc.nu/nutritioncamp

jag älskar att ha saker inbokade!!

från tisdagsboosting, mindfullness och annat  till boosting i livet i allmänhet, jag kan leva länge på såna här helger och jag har fått mycket energi och självförtroende att ta med mig till nästa vecka då jag SKA få till 4 löppass.

tackk och hej för denna gång och glöm inte att demoner är till för att krossas. :-)

ja, så här sitter jag på nyårskvällen, håret i nån konstig slarvtofs, inget smink, myskläderna är på och en öl är öppnad.

Jag ska inte gå på fest.:-) nej, denna kvällen vigs helt till mig själv, och  jag har svurit, gormat och blivit tokig på min nya webplats, hemsida eller vad tusan man nu kallar det! summa sumarum är iaf att jag är kass på datorer och tålamod är inget jag besitter så ni kan ju tänka er.Men jag lyckades iaf att skapa en sida. Den är inte klar men den är iaf tillgänglg. gahhhh, så läskigt http://www.fuckthedemons.se/warrior.html men jag ska ut och berätta min historia. den är viktig!  så, revansch är ordet för detta år. GOTT NYTT ÅR till alla där ute! och fuck your demons!

jeesus vad tiden rusar! Det gäller att försöka stanna i nuet, dag för dag.

När jag springer är det den känslan jag har. koncentrera sig på andning. Ta in det man springer förbi.

vattnet, vågskvalp, ankor som flaxar över vattnet.

Igår när jag körde mitt långpass så slog det mig hur galet det är att jag deb 19 december fortfarnde har fömånen att springa ute. Jag har en dag varannan vecka då jag bara behöver fokusera på mig från morgon till kväll och så en natt på det. Igår vaknade jag efter närmare 11 timmars välbehövlig sömn och var seg i skallen.

Just då fanns inte det minsta lust att ge sig ut och springa. nej, fy tusan vad off jag var.

Men eftersom jag nu vet hur jag mår efter ett löppass så varar inte den känslan särskilt länge så jag tog mig ut och avverkade ganska lätt 5 km. sen körde jag  en variant på intervaller den sista biten.

Nästa vecka ska jag försöka mig på ett distansrekord. kanske 8 km? gulp. ja , man kan ju prova iaf:-)

HELT galet att jag i somras knappt orkade springa 500 m. och så rädd jag var för min egen puls! kommer ihåg hur jag sa till våran tränare susanne hur läskigt jag tyckte det var och att jag ville ta det lugnt. ångest. rädd för att dö. hjärnblödning. ja ni fattar, katastroftänket var enormt.  häromdagen frågade min psykolog mig : är det inte ångestladdat att ha hög puls nu när du springer?  jag tänkte efter och insåg att nej, det är inte samma rädsla som förut, jag har lyckats få min kropp och psyke att lära om det som var fel och skadat. och jag lär mig om mig själv och mina gränser hela tiden, efter varje löppass lär  jag mig själv att det är okej, jag är frisk, jag är stark och att detta är så bra för mig! på min instagram (asfaltsblomman76) har jag texten som följer på min sida: " en krigare som ska vinna tillbaka sig själv" och det är exakt det jag håller på med.  jag vinner tillbaka mig själv. i Januari kommer jag köra ännu hårdare. minst 4 pass i veckan ska jag försöka  löpträna, kosten ska jag köra bättre än nånsin. jag är redo för 2016. har mina mål klara  för löpningen men även att föreläsa om min resa är en dröm jag tänker förverkliga . jag KAN och jag SKA.

goder morgon!

sitter i soffan med morgonpigga barn och har precis hällt i mig stor kopp  kaffe nr 2.  Var på julbord på Engelen i gamla stan igår , jag var dock sååå trött så tackade för mig rätt tidigt.

Veckorna flyter på, jag tränar mina pass förutom nån miss ibland då det inte går ihop med vardagen men så är det. nu har jag kört på med träningen regelbundet sedan slutet på augusti. 10 kilo har jag tappat  på några månader och även om jag stått stilla i vikt några veckor så känner jag på kläder att kroppen formas och blir stark. egentligen är det ju mer jag tappat, i september 2014 klev jag in på vårdcentrlen efter sviter av hjärnblödning och ville förändra mitt liv. bokade ett motivationssamtal hos en sjuksköterska där och vägde då in mig på 98 kilo.  15 kilo har jag tappat sen dess.  15 kilo! det är ju galet!:-) grattis till mig själv!

det var lite roligt att gå till den där sköterskan som började rabbla kostcirkeln och hur jag skulle kunna tappa i vikt och bli hälsosam. jag visste ju redan allt det där. dom flesta vet väl hur man ska göra, dock är det motivationen som saknats. min motiavtion just nu är stark och har varit sen augusti. Att ha en mentor som man inspireras av och litar på är fantastiskt. jag tar för mig mer av livet och jag har blivit så mycket bättre på att leva, inte bara överleva.  Jag har träffat fantastiska människor som på olika sätt har en del i mitt liv.  Jag känner mig ödmjuk och tacksam och ser med spänning fram emot ett 2016 med nya utmaningar.

Svindlande, apläskigt, galet, ångestfyllt, pirrande med 1 miljon fjärilar i magen blir min största utmaning nästa år : halvmaraton -2016 !!

Att jag ens vågar andas orden, på snudd att jag lägger bena på ryggen och drar härifrån.

Men , detta har jag satt som mitt stora mål framöver.

Jag kommer uppdatera min träning efter nyår.

Men som ett litet delmål på vägen och för min egna sinnesros skull så ska jag springa premiärmilen på Djurgården i april som blir ett bra stopp på vägen mot mitt livs utmaning. Jag känner mig trygg i att det är lång tid kvar att träna.

Det är så mycket som ska krossas i och med denna utmaning. Rädslor, självtvivel , ångest, gamla beteenden ska ersättas med styrka, mod, målmedvetenhet, livsglädje och ett jävla pannben. 2016 kommer bli mitt år. Det ska jag se till. Känner nåt magiskt stöd från min pappa som säkert sitter där nånstans och ler och hejar på mig. jag ska visa mig själv att jag kan göra allt jag vill.

FUCK THE DEMONS!