Förra veckan skickade jag in en nyanmälan för enskild firma. Men det är ju helt galet. Och rätt och spännande. Jag har massor om företagande att lära mig men nu är jag på gång iaf. Maskroskraft. Mitt företag. och även mitt instagram och min blogg.  Den    8 september är det dags för min första öppna föresläsning i företagets regi. Kom ihåg det nu, torsdag den 8 september kl 19 på hälsans hus kan man lyssna på min föreläsning som blir min andra. det finns 40 platser tillgängliga och sin plats bokar man via mail och får då info om

betalningen på 100 kr.

Kommer bjuda på kaffe/te och smörgås i pausen. Kom och fira med mig!:-)

martina_ekstrand@hotmail.com

Min dag. Åh vilken dag. Jag har fått en sån enorm aha-upplevelse idag. Jag har sprungit 10 km. Jag tog den jävla milen idag. Men det som ändå var större på nåt vis var dom jag sprang med. 2 underbara tjejer, den ena kände jag sedan innan och hon är den enda jag har sprungit med nånsin. Idag träffade jag en annan tjej för första gången . Och som vi sprang. Ja jag menar inte att vi sprang snabbt eller tog tid eller nåt annat prestationsfyllt. Nej vi sprang med en enorm glädje och lust!

Vi sprang förbi skog och vattendrag och kyrkor och runt i haga. Det var en helt ny känsla att få dela en sån löptur med någon annan än mig själv och jag upptäckte att jag älskar att springa så där! Vi skrek och tjoade och high fivade varandra gång på gång. När jag kände vid 7 km att nu jävlar är det tufft, mina demoner som knackade på och ville in, då tog den ena min hand och den andra bara fortsatte heja på mig, ena foten framför den andra och bara nöta på. Efter 9 km kände jag en ny energi, jag liksom skulle ju ta den här milen , det visse jag ju. Och dessa två brudar tänkte inte låta mig ge upp. Och sen klev jag över det magiska strecket på 10 fucking kilometer och vi skrek och tjoade på nytt  och det blev ett svettigt kramkalas. Alltså min dag idag. Åhh min dag kunde inte börja bättre och jag inser när jag skriver att jag får gåshud och nästan en liten tår i ögat. Löpningen. Den gör så mycket med mig. Mer än jag nånsin kunde ana. Frälst skulle man kunna säga. Och dessa människor. Jag är just nu kär i båda 2 jag sprang med idag. Mersmak deluxe! Jag ska springa halvmarathon i september, det kommer ju gå som en dans.

I högstadiet älskade jag sport i alla former och jag älskade att springa . Och snabbt. Gnistan som fanns i mig då slocknade mer och mer efter att bli hånad och nedtryckt hemma och jag förvandlades till en tjej som inte alls trodde hon kunde någonting. Alla hårda ord om att jag var tjock och ful satte sig långt långt där inne och jag slutade med alla former av träning . Efter alla dessa år har jag väckt upp det där som gömdes långt där inne. Den där gnistan som försvann i tonåren när det gäller löpning och sport i allmänhet har jag återupptäckt och det är faktiskt inte med sorg jag tänker på det gamla, jag tänker på hur jävla häftigt det är att jag hittat tillbaka till gnistan.  Känner inget annat än ren och skär glädje och  sanna mina ord, jag tänker ALDRIG nånsin sluta  glöda igen.  
Stockholm Marathon, jag är på väg!

Hej alla glada!

lördag morgon, jag har ätit frulle och dricker kaffe och funderar på veckan som gått. hela förra helgen låg jag i influensa och missade min premiärmil. inget att hänga läpp över, hälsan kommer först! Nu tar jag sikte på blodomloppet i juni. eller om ja hittar något annat lopp att längta till. MILEN ska jag ta inom en snar framtid.

Annars har tillvaron handlat om plugg och jobb, och barn.

min bror har nu fått inkallelse till fängelse. i slutet av april kommer han fara till anstalten i  Högbo i Göteborg. vi kommer podda en sista gång innan han lämnar sitt tillfälliga hem för ett tag framöver. jag hoppas av hela mitt hjärta att detta blir hans nystart. kände mig lite vemodig när beslutet kom.vi är så glada över att så många skrivit och gett oss positiv feedback på podden som kanske inte är som andra poddar. det är skönt att sluta bry sig om vad andra tycker och bara köra sin grej. det läker både honom och mig. i förrgår fick jag ett mail från en kille som vi bodde granne med i vårat fosterhem. tom han hade fått tag i våran podd och det var så kul att han skrev.

 (om nån VILL och har tråkigt så tar han tacksamt emot brev på anstalten, nostalgi att skriva handskrivna brev ;-)Det har varit så mysigt dessa veckor och nånting jag kommer vårda i mitt inre oavsett hur framtiden blir. han har växt så mycket dessa veckor och på nåt sätt har allt prat fått honom att släppa garden, jag har ju min vän Annelie boendes hos oss denna veckan och vi sitter på kvällarna och delar våra öden med varandra. som gruppterapi på kvällarna och chrille delar med sig av sitt, annelie av sitt och jag av mitt. helt fantasikt att människor med så olika bakgrund finner varandra och kan prata om allt.

känner mig tacksam! vem vet, man kanske kan starta en förening där man träffas och delar med sig av  varandra? som ni märker har föds den ena iden efter den andra. :-)

något jag funderar på oxå är min bok jag skriver på, funderar om jag kanske kan hitta någon som skiva den tillsammans med mig?  jag pratar, en annan skriver. nu svävar jag iväg ibland. som chrille brukar säga " men för helvete martina , du är ju manisk när du får en ide" haha

Nu börjar det dra ihop sig till min första föreläsning, " ett maskrosbarns historia" jag både längtar och är livrädd. min nära vän och mentor eller vad ska kalla det för , Petra, ska följa med som stöd. och efteråt ska vi fira med champagne.

 jag  ska ta ett löppass snart och sen skriva lite och ikväll ut och äta med min gosa Annelie:-)

ha en fin lördag alla där ute och kom ihåg att din sanning är din  och min sanning är min.

här länkarna till alla 3 avsnitten på på podden, i ordning.

http://den-nakna-sanningen.madewithopinion.com/the-beginning-8/

http://den-nakna-sanningen.madewithopinion.com/avsnitt-2/

http://den-nakna-sanningen.madewithopinion.com/avsnitt-3/

Så idag gick en skraj Martina  äntligen till läkaren. Så länge jag kan minnas har jag haft en jobbig känsla inför undersökningar , provtagningar och till slut resultatet av dessa 2.  I min värld har det förknippats med ond bråd död, svåra sjukdomar , ångest. När jag var 14 år skulle jag Gå till sjukhuset och hälsa på en nyfödd bebis . Jag svimmade inne på salen. Bara lukten av sjukhus fick mig att skaka när jag klev in genom entrédörrarna.  

god morgon världen!

vaknar med mina barn och mår underbart bra!

Hade middagsgäster igår av Mirandas bästa kompis och hans goa mamma. såå mysigt och det är en fröjd att se dom där små vännerna och deras 3-åriga kärlek till varandra, god mat, gott vin och prat om allt mellan himmel och jord. just love it! såna kvällar kan jag leva länge på.

Blev bara 2 löppass veckan som gått , jag fick inte till det helt enkelt. men det ska jag kompensera veckan som kommer med 4 pass varav ett är inbokat med PT (bästa petra sporre , sporre träning och kost) nu ska jag börja köra löpstyrka utöver mina löppass. yihaa! så jäkla taggad och har önskat  mig träningsvärk, tror nog hon kommer ge mig det ;-) efter träningen ska jag åka direkt till min tisdagsboost på hälsocafet. ska bli sååå kul att träffa dom som har anmält sig! hoppas  på en givande tisdagskväll.

Jag har en härlig känsla i kroppen,en känsla att jag gör helt rätt för mig själv. att börja lyssna på min inre röst och skita i demonerna är bara sååå rätt. att våga sätta mina mål , att lyfta blicken och se att jag kan lyckas är bara så coolt! har aldrig haft den känslan eller den tron på mig själv förut. Det är mina utmaningar som läker mig, inifrån och ut. I mars hoppas jag kunna börja plugga friskvård och hälsa.Att jag dessutom bokat in en testföreläsning bevisar att jag vågar.  scary shit men det kommer bli bra tror jag!   jag är helt enkelt inne på rätt väg.

its never to late!  

Söndag morgon och jag vaknar tidigt men utvilad med en gosig 3-åring bredvid mig. 7-åringen vill fixa frukost, inte mig emot! jag älskar när energin och glädjen finns i kroppen, var några utmamande dagar på jobbet förra veckan med panikångest men även om jag aldrig vänjer mig vid attackerna så blir jag bättre på att hantera dom. Min kropp förknippar panikångest med hjärnblödning då jag fick en kraftig panikattack i samband med att kärlet brast i hjärnan så det är ju en helt naturlig reaktion men som är svår,  dock ej omöjlig att jobba bort.  

nåväl, helgen har iaf varit hur mysig som helst med mina barn. Började lördagen med ett långpass i snön. underbart!

Det var 10 minusgrader och vattnet jag hade med mig frös delvis till is under passet. jag snorade och svettades och kämpade på i en timme.

jag har 2,5 månad på mig att träna till mitt första millopp. herregud vad stort! ska JAG springa en mil? så mycket som jag vägt under massor av år har jag inte ens tänkt tanken på att jag skulle våga mig på något sånt.  har gått runt och varit åskådare till livet , inte vetat hur jag ska leva själv. Nu är jag så hungrig på allt! har roliga planer framöver, tisdag 26 januari är det dags för tisdagsboost på http://www.halsocafet.se, jag startade ett event för alla på facebook där jag vill slå ett slag för det riktiga mötet mellan människor. Vi träffas och pratar, byter ideer, nätverkar och ses på RIKTIGT. vi får vara på detta cafe en tisdag i månaden så varmt välkommen att göra mig sällskap så bara skicka ett mail om du är intresserad.

i februari ska jag gå med en vän på workshop på" Workshop nå dina mål 2016 (Attraktionslagen)" www.stressaav.nu

och i mitten på mars blir det förhoppningsvis nutritioncamp. www.pnc.nu/nutritioncamp

jag älskar att ha saker inbokade!!

från tisdagsboosting, mindfullness och annat  till boosting i livet i allmänhet, jag kan leva länge på såna här helger och jag har fått mycket energi och självförtroende att ta med mig till nästa vecka då jag SKA få till 4 löppass.

tackk och hej för denna gång och glöm inte att demoner är till för att krossas. :-)

Har suttit hemma hela dagen idag och tankarna har snurrat 1 miljon varv runt, runt, runt i skallen. Jag gick genom mitt liv lite snabbt inför uppbyggnaden av min föreläsning jag planerar och det är så sjukt mycket så jag blir alldeles full i skratt. Och  skrattet har varit nånting som jag alltid haft med mig. Kanske rent av är humorn som hjälpt mig genom allt. jag och mina vänner från förr har skrattat så  vi nästan kissat på oss av alla absurda händelser som egentligen är väldigt traumatiska men som vi ändå på nåt sätt skrattat så vi nästan dött åt. jag måste bara dela med mig av en sån episod från när jag var en så där 15 år gammal.

Det är säkert en lördag  när alkoholen flödat extra mycket och jag går in i vardagsrummet hemma hos oss. Det ligger en stor vit matta  som pryder parkettgolvet och en röd sammetssoffa där min mor sitter. Hon har morgonrock på sig och hon sitter lite halvfull där och har säkert hållt igång några dagar för hon är sliten och sitter och halvhasar i soffan och hon har inte brytt sig om att stänga rocken särskligt väl så jag ser att hon är spritt näck under. Jag suckar  och rycker på axlarna och ska ta mig ut till köket när jag ser nåt mörkt ligga där på mattan. Jag går fram och undrar vad tusan det är för något? jag kollar närmare och känner en stank i näsan och upptcker att det är en bajshög som ligger där. men vad fan? jag kollar på våran hund, en liten tax som inte släpper så stora korvar och så kollar jag på min mor som sitter där borta och frågar  "vad fan morsan, det ligger skit på golvet!"  hon kollar upp och sluddrar lite frånvarande " jag råkade släppa mig"

så jäkla absurt så man kan inte annat än att skratta åt eländet. min kära mor har alltså bestämt sig för att hon ska bajsa på mattan.  jag kommer inte ihåg vem som fick torka upp det där men ni  kanske vart med om känslan när saker blir så absurda att man bara måste skratta. och den där bajshistorien, ja herregud vad mitt tjejgäng och jag har skrattat åt det där. Jag  har hur många såna där tragikomiska historier som helst på lager.  Jag borde kanske skriva en bok  om enbart dom och sälja på komedihyllan.

skrattar ni nu? jag hoppas det för det gör jag ;-)

ja, så här sitter jag på nyårskvällen, håret i nån konstig slarvtofs, inget smink, myskläderna är på och en öl är öppnad.

Jag ska inte gå på fest.:-) nej, denna kvällen vigs helt till mig själv, och  jag har svurit, gormat och blivit tokig på min nya webplats, hemsida eller vad tusan man nu kallar det! summa sumarum är iaf att jag är kass på datorer och tålamod är inget jag besitter så ni kan ju tänka er.Men jag lyckades iaf att skapa en sida. Den är inte klar men den är iaf tillgänglg. gahhhh, så läskigt http://www.fuckthedemons.se/warrior.html men jag ska ut och berätta min historia. den är viktig!  så, revansch är ordet för detta år. GOTT NYTT ÅR till alla där ute! och fuck your demons!