Men shit pomfritt, andra inlägget i rad som inte är käckt och balanserat! But why Martina?

Fy fan vilken dålig känsla jag har i hela mig idag. Känner mig trött, tung, orkeslös. Och på lördag ska jag springa preniärmilen? Jo men tjena. Ja ja, jag vet, det kommer säkert kännas bra då, men idag känns allt ärligt talat rätt jobbigt. Jag hsr ingen lust att springa, jag har ingen lust att plugga, jag har ingen lust att föreläsa, jag har  ingen som helst lust att va mig själv överhuvudtaget just idag. En djupare svacka än normalt idag, blir lite skraj att det ska ta över som så många gånger förr. Det där kämpandet som tar energi liksom. Oftast är det roligt , men så kommer dessa dalar då jag inte ser nån mening med något. Jag behöver nog sova och vara ifred. Jag har ett rätt stort behov av det. Har alltid haft. 

Idag är en sån dag jag ofta brukar överäta socker. jag är trött i kroppen, magen har ballat ur och jag har lite huvudvärk och absolut NOLL energi. Dessa dagar brukar komma efter att jag har haft en längre period av stress och väldigt tidiga morgnar. Har jag inte barnen så jobbar jag tidigt ochgår upp vid 5.

jag gillar inte att känna mig orkeslös när jag har barnen. jag vill vara på topp men istället så känner jag mig sänkt och då kommer det dåliga humöret och jag får  noll tålamod och blir istället sur och vresig, som bäddat för det dåliga samvetet. Jag får en instinkt att ge hjärnan den där lilla kicken man får av godis. så idag är den känslan stark. jag är så sugen på att ta godis från skåpet för att känna det där njutbara , den där sekundkorta njutbara tuggan. för vad händer när den där lilla stunden går över till tugga 2, och 3 och 4? plötsligt sitter man där och har ätit upp halva godisskålen och man har bytt ut det där suget mot en känsla av " nä, fy fan, VARFÖR åt jag allt detta?" samma sak varje gång eller hur? jag fösöker reflektera över mina tankar idag. vill så gärna bli pigg, ha världens energi och oka leka med kidsen hur länge som helst. Det jag iaf vet med säkerhet är att kicken efter socker är högst tillfällig och kommer defenitivt inte  få mig att må bättre. så idag ska jag dricka en extra kaffe, försöka att inte hetsa så jävligt kring att jag inte orkar nåt idag. jag får väl ligga i soffan och försöka koppla av i den känslan att idag är bara en sån dag.

I morgon är det påskafton och barnens bonuskusin och hennes kille kommer hit. min fina Bea som jag sprang Lidaloppet med. i morgon tänkte jag ha kommit över denna slöhet i kroppen och ta ett långpass om min ljumske tillåter det. har haft ont några dagar och kört styrka istället för löpning men nu känns det bättre. tjoho!

Helgen har varit fullmatad med kost, magen, vitaminer, mineraler och träning så det är skönt att veta att i morgon tar jag en sovmorgon. Kan ju kanske bero på vinet under kvällen oxå 😂 en otroligt trevligt kväll är till ända och pratet har flutit på och uttrycket " i goda vänners lag" har nog aldrig stämt så bra. Att kunna prata om precis allt mellan himmel och jord är något jag älskar och att samtidigt kunna vara sig själv är ovärdeligt. Tack brudar för ikväll!

Oh my... Vilket pass jag haft med Petra idag. Ja eller hon har haft med mig rättare sagt. 

       

Kärleken till min bror har alltid varit speciell. När hon skrek, spottade och slog var det mig han kom till.

Det var jag som tröstade när mardrömmarna kom om natten. Det var mig han ropade på när han var rädd och ensam. Jag försvarade honom i vått och torrt. När han blev retad i skolan var jag där på en sekund och slog, hatade och svor. Mitt hårda sätt blev en naturlig överlevnadsstrategi. Min bror sa ingenting. Han höll allt inom sig. Det blev hans förfall. Det är det som skiljde oss syskon åt. Våra strategier.

Jag valde till slut livet, han valde en annan väg. En annan misär. Vem kan klandra honom för de val han gjort. 

Idag har jag gjort nåt av det läskigaste jag  upplevt. Lämnat ut våran historia för omvärlden att ta del av.

Vi har spelat in ett oborstat och naket avsnitt i våran ganska spontant startade podd: den nakna sanningen.

Att få sitta bredvid varandra och gå genom allt vi upplevt på olika håll fast aldrig sagt  till varandra är en befrielse, en lättnad, en känsla av att nu jäklar river vi skyddsmuren mellan oss.

om ni är nyfikna så finns länken här den-nakna-sanningen.madewithopinion.com/the-beginning-8/

Så idag gick en skraj Martina  äntligen till läkaren. Så länge jag kan minnas har jag haft en jobbig känsla inför undersökningar , provtagningar och till slut resultatet av dessa 2.  I min värld har det förknippats med ond bråd död, svåra sjukdomar , ångest. När jag var 14 år skulle jag Gå till sjukhuset och hälsa på en nyfödd bebis . Jag svimmade inne på salen. Bara lukten av sjukhus fick mig att skaka när jag klev in genom entrédörrarna.  

Jag har ont i magen. På ett konstigt sätt. Gallsten!?

Nu ska jag åka hem, lägga mig och läsa en bok , göra en skitgod smoothie och kurera mig från baksmällan.   

 Jag är förkyld. Jag är trött. Träningen har varit obefintlig denna vecka, livet kom emellan med baciller från snoriga barn.