Ni vet känslan när man så väldigt gärna vill något, det kan ju vara vad som helst , en dejt med en kompis, byta till det där nya jobbet man gått och suktat efter eller som i mitt fall, en alldeles egen mental och fysisk förändringsresa. idag har jag det där bubblet i kroppen, dom där fjärilarna som flyger omkring i magen. jag VILL det så väldigt gärna! den känslan ger mig en trgghet och en känsla av att jag kommer nå dit oxå. nu är det inte längre dom där suckarna och tanken" fan jag borde sätta igång snart, göra nåt åt mig själv och min övervikt"  , nu känner jag istället, YES!  i can DO this!

När jag var hemma i katrineholm för ett tag sen hittade jag detta tidningsurklipp hemma hos min farbror. min  pappa. mitt kött och blod som började sin förändringsresa när han var 40 år gammal. han led av diabetes och hade mycket övervikt, när han fick diagnosen bestämde han sig samma dag att nu får det vara nog, jag vill vara frisk. och han började springa, och som han sprang! 44 år gammal sprang han marathon, göteborgsvarvet , lidingöloppet mm mm  han blev en löpare som tog tag i sin hälsa.precis som jag.  han skapade rubriker. inte så långt efter att detta reportage gjordes föll han ihop och från ingenstans drabbades han av en hjärtinfarkt och han dog. så ung. 

så här sitter jag och läser utklippet och känner mig stolt över att få fortsätta det han aldrig kunde slutföra.  jag ska bli min egen solksenshistoria.  och känslan av samhörighet med min pappa är magisk.