Fan vad jag hatar dom där käftarna.Som biter tag och river , tuggar, äter sig in i 
själ, hjärta & hjärna.
Dom skrattar hånfullt åt dig när du försöker ta dig upp och därifrån. 
Du springer, vänder dig om och tror du är fri, men på en sekund hinner dom ifatt dig, 
dom lurpassar och tar dig när du är som svagast. Dom förstör och förgör dig.
Du kan ligga och nästan dö och känna dig stark och att nu , 
NU äntligen är dom på väg att släppa taget. 
Du känner att NU är det din tur att bli fri dom , men dom tar dig alltid ,
förr eller senare.
kraften att stå emot blir svagare, och svagare, till slut finns det inget kvar av dig.
Du nästan ber om att bli fast. Vad finns det annars? Bara ett tomt , smärtsamt skal. 
Jag ber dig, jag skulle så gärna vilja vinna din kamp åt dig. Snälla stå emot , 
låt dom inte ta dig. Jag fattar din kamp. 
Jag saknar dig idag. Jag älskar dig alltid.