När jag var 10 år gammal blev jag utsatt för en lögn av min "mamma" .  

Dom flesta vet väl kanske nu om man läst min blogg att min biologiska mamma dog i cancer när jag var 8 år. Min pappa dog ett år senare i en hjärtinfakt. 

Min fostermamma vi flyttade till var ju rätt sjuk. Psykiskt sjuk.  Kommer ihåg en incident när jag var 10 år gammal, min styvmor hade varit förkyld ett tag och började få en halsböld som inte försvann. Hon åkte till sjukhuset i Eskilstuna och man skulle ta bort den där bölden. Hon fick övernatta och vi kom dit för att hälsa på.  Vi sätter oss på hennes säng och hon börjar berätta att hon fått cancer i halsen och att hon kommer dö. Känslan att nu händer det igen kommer jag så väl ihåg.  Jag sa ingenting men jag tänkte väldigt mycket. När det gått nån dag kom det fram att hon ljugit för oss. Hon sa det bara för att få uppmärksamhet. I min dagbok som jag skrev  i under den tiden har jag skrivit: hon bara ljög. Hon har inte cancer.

 

Att ljuga för 2 barn  om att man ska dö , som ganska nyligen förlorat sina föräldrar i cancer är helt absurt och svårt att ta in även än idag för mig. 

Så att jag har dåliga erfarenheter av sjukhus kanske inte är så konstigt. :)

 

Nåväl, jag kämpar hårt med mina rädslor, dom får inte ta så stor plats att jag dissar ett läkarbesök . Så gjorde jag förr. Jag vägrade gå hur sjuk jag än var. Jag jobbar aktivt med detta nu och även om jag är livrädd så tänker jag på min kropp och jag tänker på att jag måste gå iväg om jag har nåt jag är orolig för.

Så efter att ha haft vansinnigt ont i magen hela gårdagen gick jag idag till vc. Det gjorde ont där blindtarmen sitter och jag ska åka in akut om det blir värre. 

Jag är vansinnigt tacksam för långa  konversationer på Facebook med mina fina vänner som jag blottar mina rädslor inför. Tack för att ni finns!