Idag är en sån dag jag ofta brukar överäta socker. jag är trött i kroppen, magen har ballat ur och jag har lite huvudvärk och absolut NOLL energi. Dessa dagar brukar komma efter att jag har haft en längre period av stress och väldigt tidiga morgnar. Har jag inte barnen så jobbar jag tidigt ochgår upp vid 5.

jag gillar inte att känna mig orkeslös när jag har barnen. jag vill vara på topp men istället så känner jag mig sänkt och då kommer det dåliga humöret och jag får  noll tålamod och blir istället sur och vresig, som bäddat för det dåliga samvetet. Jag får en instinkt att ge hjärnan den där lilla kicken man får av godis. så idag är den känslan stark. jag är så sugen på att ta godis från skåpet för att känna det där njutbara , den där sekundkorta njutbara tuggan. för vad händer när den där lilla stunden går över till tugga 2, och 3 och 4? plötsligt sitter man där och har ätit upp halva godisskålen och man har bytt ut det där suget mot en känsla av " nä, fy fan, VARFÖR åt jag allt detta?" samma sak varje gång eller hur? jag fösöker reflektera över mina tankar idag. vill så gärna bli pigg, ha världens energi och oka leka med kidsen hur länge som helst. Det jag iaf vet med säkerhet är att kicken efter socker är högst tillfällig och kommer defenitivt inte  få mig att må bättre. så idag ska jag dricka en extra kaffe, försöka att inte hetsa så jävligt kring att jag inte orkar nåt idag. jag får väl ligga i soffan och försöka koppla av i den känslan att idag är bara en sån dag.

I morgon är det påskafton och barnens bonuskusin och hennes kille kommer hit. min fina Bea som jag sprang Lidaloppet med. i morgon tänkte jag ha kommit över denna slöhet i kroppen och ta ett långpass om min ljumske tillåter det. har haft ont några dagar och kört styrka istället för löpning men nu känns det bättre. tjoho!