Veckan innan hade jag däremot en grym löparvecka. Fast egentligen så var dom 2 första passen rätt dåliga men jag gillar att chocka mig själv så pass 4 blev istället ett skitgrymt pass där jag helt plötsligt tog distansrekord på 9 km. Jag har sprungit 8 km vid 2 tillfällen tidigare så när jag förstod efter ca 5-6 km att detta känns ju bra! Då kom energin i full kraft och jag kände att det var dags att utmana. Och DEN känslan när jag stannade efter 9 oavbrutna kilometer. Ja , DEN känslan är den bästa känslan. OCH jag som alltid får lite panikångest efter långpass , nej det inträffade aldrig denna gången. Seger, seger, seger!  Jag brukar ofta titta tillbaka var jag befann mig psykiskt och fysiskt och jämföra med idag vilket alltid skapar en känsla av WOW!  18 månader sen: 98 kilo och hemkommen från  4 veckor på sjukhus. 6 månader sen , 94 kilo och några ton självförtroende efter kbkhälspcamp. 

Ibland slår det mig hur galet allt är. Härligt och galet! Så vad fasen gör en motivationssvacka i sammanhanget? Inget. Bara hänga på livet och inte hänga upp sig för mycket på det. Inte ge sig själv så förbannat mycket ångest och skuld för att man inte presterade som tänkt eller inte höll kostplanen som planerat. Jag vet var jag är på väg, jag vet. Jag känner mig trygg i det. 

 

Helgen har varit lugn med barnen, meja hade sin bästis som sov här och idag shoppade jag spontant en cykel med barnsadel på blocket som jag dessutom fick hemkörd! Jag är fett nöjd , jag fullkomligt älskar att cykla med barnen. Min cykel blev stulen så nu ska jag sätta stålkedjor på den för att det inte händer igen. .😝⛓

 

2 veckor kvar till nutrition camp! Ska bli sjukt kul!  Har en känsla av att jag kommer bli tankad med väldigt mycket ny energi.😀😀🙌