Kärleken till min bror har alltid varit speciell. När hon skrek, spottade och slog var det mig han kom till.

Det var jag som tröstade när mardrömmarna kom om natten. Det var mig han ropade på när han var rädd och ensam. Jag försvarade honom i vått och torrt. När han blev retad i skolan var jag där på en sekund och slog, hatade och svor. Mitt hårda sätt blev en naturlig överlevnadsstrategi. Min bror sa ingenting. Han höll allt inom sig. Det blev hans förfall. Det är det som skiljde oss syskon åt. Våra strategier.

Jag valde till slut livet, han valde en annan väg. En annan misär. Vem kan klandra honom för de val han gjort. 

Idag har jag gjort nåt av det läskigaste jag  upplevt. Lämnat ut våran historia för omvärlden att ta del av.

Vi har spelat in ett oborstat och naket avsnitt i våran ganska spontant startade podd: den nakna sanningen.

Att få sitta bredvid varandra och gå genom allt vi upplevt på olika håll fast aldrig sagt  till varandra är en befrielse, en lättnad, en känsla av att nu jäklar river vi skyddsmuren mellan oss.

om ni är nyfikna så finns länken här den-nakna-sanningen.madewithopinion.com/the-beginning-8/