Jag har så länge jag minnats haft en ganska stark inre röst. En sån där röst som påminner mig om att det kommer lösa sig i tuffa tider. Vissa perioder är den rösten väldigt svag och jag drabbas av känslan att vilja ge upp men det dröjer inte länge förrän den åter får kraft och pratar sansat med mig.
En sak som jag tänkt på är att den där rösten befann sig mycket i min styvfamilj. Allt eftersom tiden gick blev våra liv mer och mer drabbat av den dysfunktionalitet som rådde. Många gånger kände jag en obehagskänsla , en konstigt surrandes känsla i bröstet som jag idag förstår var ren ångest. Ångest för att jag aldrig visste vad som mötte mig när jag kom hem från skolan, ångest för att jag aldrig visste hur fredagkvällen skulle bli eller hur bortgjord jag skulle bli om jag tog hem mina kompisar. Den där rösten lugnade mig många, många gånger  när jag fick den där obehagskänslan , min inre röst försökte på ett effektivt sätt undanröja faror och hot och jag bokstavligt talat frågade mig själv om relevansen i det jag kände:  " har du gjort nåt för att ha orsakat hennes ilska idag? Nej.
" har det hänt något idag?" Nej
Okej, kusten är klar. Du kan bortse från den oroskänslan nu.

I dom lugnaste stunder kunde jag få den där obehagskänslan och då plockade jag fram min inte röst som tröst. Man kanske kan kalla det kontrollbehov och katastroftänk i psykologiska termer. Jag har alltid velat ha en plan om nu allt skulle skita sig. Min instinkt att överleva och klara mig ur kriser har tagit över min känsla att bara lägga mig ner och dö. Faktiskt. Jag stod på jobbet idag och fick denna insikt idag om min inre röst.Helt plötsligt kunde jag koppla upp mig själv då och nu. Det är inte coolt att behöva växa upp som jag gjort men jäklar vad  coolt det är med insikter. Det kan vara jobbigt och starta massa konstiga processer i kroppen men att hitta samband mellan känslor, tankar och beteendemönster är tusan coolt. Och jag väljer att se det så. Känslan att kunna vända nåt destruktivt och negativt till något bra i mitt liv ger mig kraften att fortsätta.
En vän sa till mig :" jag samlar på fjärilar i magen." Underbart uttryck.
Och jag , jag samlar på insikter och en hel del fjärilar oxå.:-)