Nånting som jag verkligen har märkt sedan jag ändrade min kost och la till träningen är att jag är så mycket piggare när jag har barnen.. Jag kan busa, springa med vagnen och knasa mig och jag är gladare . Glädjen tror jag kommer av att jag slipper det dåliga samvetet att inte orka. Nu orkar jag mer och mer. Jag har tom varit ute och sprungit med min 7-åring som även kommer heja på mig när jag springer lidaloppet i Tullinge i oktober.
Förut har jag inte direkt haft nån livslust och många dagar har jag vaknat på morgonen och önskat det var kväll igen så jag kunde få gå och lägga mig igen.Usch, den känslan .  

Dom senaste 3 åren har varit ganska hektiska. Jag har separerat med allt vad det innebär, kämpat för att hitta nånstans att bo , och så hjärnblödningen som bara drabbade mig från en sekund tlll en annan. Inte konstigt att depressionen har kommit och gått. Men här sitter jag nu i min egna lägenhet, med 2 små troll jag älskar över allt annat, jag är frisk från hjärnblödningen utan några bestående men som bara det är helt fantastiskt. Läkarna sa: detta kommer ta väldigt lång tid att återhämta sig från.  Vad kunde jag göra för ett år sen liksom? Gå sakta sakta till affären  som tar 5 min för en frisk person. För mig tog det då 45 minuter. Och vad gör jag idag? Springer 3 dagar i veckan och har lyckats med 5 km utan paus. Kroppen är fantastisk! Jag börjar på riktigt hitta lyckan och det är underbart!  Jag är en krigare och jag ger fan aldrig upp. Så är det bara!
alla fantastiska människor som jag får så mycket pepp och stöd ifrån och skillnaden nu är väl att jag är bättre på att ta emot energin jag får från andra när jag faktiskt börjar känna tillit som har varit mitt stora problem i livet.
Nu ska jag ägna mig åt kidsen som ser stt jag är lite disträ och lever rövare
Puss & hej!